Cart:

0 item(s) - 0,00 kr
You have no items in your shopping cart.

0

Vad är paintball?

Förenklat sett är idén med spelet att märka motståndarlagets spelare genom att skjuta mot dem, och samtidigt undvika att själv bli träffad. Spelare som blivit träffade avlägsnar sig från planen, men får återvända till spelet i nästa omgång. Förutom att märka motståndarna finns det oftast ett till mål med spelet, till exempel att fånga motståndarlagets flagga. När det kommer till att hitta på nya spelformer är det bara fantasin som sätter gränser!

I paintball tar man kontakt med motståndaren genom att skjuta. Just det här att lura efter motståndaren samt känslan av fara väcker människans fantasi, sätter igång överlevnadsmekanismer, och ger kroppen en adrenalinrush. Under spelet hinner man inte koncentrera sig på något annat än själva spelet, att undvika motståndarnas kulor och vinnarstrategin.

Man behöver inte vara någon toppidrottare för att kunna njuta av paintball eller vara bra på det utan varje spelare kan fokusera på det område som hen är bra på. Någon lär sig snabbt att skjuta noggrant, någon annan rör sig snabbt eller diskret på fältet. En tredje är bra på att planera den egna gruppens spelteknik och en fjärde är en naturlig ledare.

Grenen går att utöva i olika typer av miljöer: i skogen, på stadsfält, på åkrar och så vidare. Bara fantasin (och landägarens lov/lagen) sätter gränserna. Spelet är aldrig tråkigt, från snabba och intensiva spel på byggda stadsfält till den mera lugna spelrytmen på stora utomhusplaner.

Paintball erbjuder också en möjlighet att tävla mellan lag i form av SM-ligan, divisioner och enskilda turneringar. Tävlingspaintball skiljer sig på ganska många sätt från de mera avslappnade och lekfulla hobbyspelen, men det finns också likheter.

Paintball passar bra som veckoslutsaktivitet för kompisgänget, till exempel kombinerat med en resa till sommarstugan, som programnummer till en svensexa eller till och med på firmans tyky-dagar.

Paintballens historia

Paintball är en av de nyaste sportgrenarna som finns, det första spelet spelades inte förrän 1981. Jämfört med till exempel fotboll eller ishockey, vars historia kan spåras flera århundraden tillbaka, är paintball fortfarande i startgroparna.

Spelet fick sin början en vårkväll 1976 eller 1977 i Florida på ön Jupiter. Såtillvida är det ett undantag att man kan sätta namn på dem som uppfann grenen, det kan man inte om alla grenar. De som var på plats just då var Charles Gaines, Hayes Noel och Bob Gurnsey. Då talade man förstås ännu inte om paintball eller survival games, utan det man diskuterade var hur man i samband med till exempel storviltsjakt eller en liknande farosituation skulle kunna kombinera känslan av adrenalin, spänningen som orsakas av ett skärpt sinne och känslan av rädsla, men i en trygg omgivning.

En dispyt hade också uppstått i och med att Gurnsey påstod att en person som vuxit upp i på landet skulle klara sig bättre än en stadsbo i till exempel ett bakhåll. Detta mottogs inte väl av Noel, som påstod att överlevnadsförmågan är densamma oavsett om man fått sina kunskaper i skogen eller på Wall Street. Dispyten fick aldrig någon lösning, men den dog heller aldrig ut helt, utan fortsatte under flera års tid och dök upp i de mest osannolika situationer i jakten på ett svar.

Sedan fann man lösningen: "Nel-Spot 007 Color Marking Gun," det vill säga ett kulvapen som fanns att köpa till exempel för att märka träd som skulle fällas i svår terräng och för att underlätta räknandet av vilt och boskap. Vid den här tidpunkten började man också märka människor, för att se vem som var bäst på att överleva. Det första spelet Då man hade hittat sitt redskap satte man igång med att arrangera det första spelet som ägde rum i juni 1981 i New Hampshire. I det första spelet deltog tolv spelare, varav alla spelade mot alla andra. Den som först lyckades hämta flaggorna från de fyra flaggtrianglarna på spelplanen och föra dem till en av stödpunkterna vid sidan av planen, vann. Eftersom ingen då ännu hade någon uppfattning om hur spelet skulle börja valde man en tidsgräns på hela tjugofyra timmar. Spelarna började från olika punkter vid sidan av spelplanen, där ingen kunde se varandra i början.

På kvällen före spelet ordnade man en typ av vadslagning, där man kunde slå vad om vilken spelare som skulle vinna. Även om ingen säkert kunde veta hur spelet skulle gå, trodde man ändå att jägarna och krigsveteranerna från Vietnamkriget sannolikt skulle vinna.

Vem kunde ha trott? Veteranerna konstaterade efter spelet att ”det inte påminde om Vietnam alls”. Vinnaren blev en jägare som ingen hade sett under hela spelet, och som inte avlossade ett enda skott. Detta kan kanske svara på frågan om en bondpojke klarar sig bättre än en stadsbo. Det uppstod också andra historier, en stadsläkare beslöt sig till exempel för att mitt i spelet strunta i att hämta flaggor och istället ligga och spana efter andra spelare. Han lyckades eliminera fem av sina spelkamrater förrän spelet tog slut, vilket är ett stort antal i en skara på tolv spelare. Smeknamnet ”Dr Death” gick till rätt man.

I det första spelet upplevde man också den första kapitulationen, då en spelare med starka nerver fick slut på gas, och använde huvudet. Spelaren lyckades vilseleda en annan spelare att ge upp, och märkte sedan denna spelare genom att ha sönder en färgkula på dennes kläder. Alla möjliga typer av improvisation ägde rum, till exempel användes en kotte som granat i en hopplös situation.

Före spelet hade alla som deltog lämnat in sin spelplan i ett slutet kuvert. Efter spelet konstaterade man att ingen hade följt sin plan. Samma sak gäller rätt långt för de moderna skogsspelen.

Utrustning

Nel-Spot-pistolerna som användes i det första spelet påminde om de moderna paintballvapnen bara vad gäller pipan och pistolgreppet. De hade ingen pump för att underlätta laddningen, utan man laddade vapnet genom att dra tillbaka en tapp vid sidan av stommen. Även för den snabba spelaren tog detta 2–3 sekunder, så när man kom på att fästa den första pumpen blev eldhastigheten märkbart bättre. Det har också skett stora förändringar vad gäller den andra viktiga utrustningen, färgkulorna. De första kulorna var inte vattenlösliga eftersom de skulle gå att använda till exempel för att märka träd, och därmed tåla fukt. I början var man alltså tvungen att gnugga bort färgen med terpentin. Allt tvättande efter de tidiga spelet var ännu en orsak att undvika att bli träffad.

Splatmaster, som med tiden blivit väldigt känd, var inte det första paintballvapnet, men däremot det första vapnet som sköt färgkulor och som var tillverkat för spel. Man började tillverka vapnet för att göra det billigare att utöva grenen, och man uppnådde detta tack vare den förmånliga plastpolymeren i stommen.

Skyddsglasögonen var inte på något vis speciella när det kom till skyddsutrustningen i början, utan man använde sig sannolikt av någon form av skydd man hittade på butikshyllan. Firman JT Racing som är känd för sin motocrossutrustning började senare framställa skyddsglasögon som var specifikt framtagna för paintballbruk, och efter detta har flera andra bolag på marknaden följt efter.

Vad hände sen?

Efter att man spelat det första spelet fick grenen inte genast något stort uppsving. Efter att man en tid senare spelade det andra spelet var grenen dock redan en lagsport, och man fick också den första kvinnliga deltagaren. Efter detta var problemet med att marknadsföra den nya grenen närmast att människor inte ville investera relativt stora summor i ett helt okänt fenomen. Detta problem löstes då man började hyra ut utrustning, och efter det steg populariteten enormt. I USA grundades cirka 400 planer under några år, och detta gjorde att spridningen av grenen fick en rejäl knuff.

I och med att grenen växte började National Survival Games, som grundats av Bob Gurnsey, hyra ut paintballutrustning genom franchisingavtal samt arrangera nationella mästerskap. På den tiden var turneringarna dock väldigt annorlunda jämfört med idag. I det mest vanliga formatet hade ett lag 15 spelare, och speltiden var som längst två timmar (från vilket man gått ner rejält sedan dess). På grund av speltiden spelade man ofta bara ett par spel om dagen per lag i turneringarna, och på grund av de stora planerna hade spelen en mycket lugnare takt än idag.

National Survival Games gick senare under på grund av juridiska frågor men grenen har spridits som en löpeld under de senaste årtiondena. Enligt de senaste uppskattningarna finns det idag cirka tio miljoner människor i USA som har paintball som hobby, och på tävlingssidan finns det numera lag som spelar på en professionell nivå. Herrarna Gaines, Noel och Gurnsey hade nog ingen aning om vad det var de hade satt i rullning.

Källa: Paintball.fi

Du är kanske också intresserad av följande länkar:
- Vanliga frågor och deras svar
- Hur börjar man med paintball som hobby?
- Garanti och kundservice